Plåta på Stockholms gator

I år har jag bestämt mig för att utmana mig själv i att plåta på Stockholms gator. Utmaningen för mig är att fota människor på nära håll. Hur det kommer att utveckla sig vet jag i ärlighetens namn inte.

Jag köpte ett fast 35mm objektiv för ett tag sedan och det jag vet är att jag gillar att fotografera med det. Var ute för en dryg vecka sedan på stans gator och plåtade och det var riktigt kul. Visst var det vissa situationer då jag inte direkt vågade ta klivet fram och ta en bild, men med tiden jag var ute så blev jag också modigare.

Jag hoppas kunna återkomma i ett inlägg längre fram och berätta om hur denna resa utvecklar sig. Nu när våren kommer hoppas jag på många tillfällen att ge mig ut på luncherna och plåta.

Vilken typ av fotograf är du

Vilka typer av foton gillar du att ta. Lite beroende på vad du föredrar att fotografera så kanske det också i nästa steg kan hjälpa till i valet av kamera och kanske främst vilket eller vilka objektiv som ska inhandlas – eller åtminstone i vilken ände man ska börja. För i takt med att fotointresset växer och vidgas så lär objektivlagret utökas – så har det i alla fall blivit för mig. Med några olika typer av objektiv i fotoväskan så ökar ju flexibiliteten och möjligheten att anpassa objektiv efter situationen. Ska man ut i naturen eller in till stan så kan det ju påverka val av objektiv.

På fotokursen jag gick nämndes tre fotostilar. Observerande, interagerande och arrangerande.

Den observerande fotografen håller sig ”osynlig” och fångar bilden eller händelsen. Det jag främst tänker på är vid gatufoto där man till exempel står undanskymd eller en bit bort från motivet som fotograferas. Den interagerande fotografen håller sig närmare sitt motiv än en observerande fotograf. Om den interagerande fotografen tar en bild av en person så är den personen med största sannolikhet medveten om att den blir fotograferad. Den arrangerande fotografen regisserar och bestämmer bilden in i minsta detalj, exempelvis vid modellfoto.

Vilken fotostil är du mest bekväm i?

 

Beställningen var redan gjord

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg om den byggetablering som SL:s underentreprenör JM håller på att uppföra så har vi fram till på fredag på oss att yttra oss i ärendet.

Då handlade det om den forcerade processen för att få ett beslut om bygglov. Igår när jag var på jobbet får jag en bild sms:ad till mig från min fru. Bilden föreställer de byggbaracker som JM sökt bygglov för. Byggbarackerna reses alltså tre dagar före datumet vi senast ska inkomma med vårt grannyttrande.

Jag kan ju bara spekulera men det är kanske inte helt orimligt att tro att dessa baracker redan var beställda och leveranstiden var bestämd när JM:s person knackade på vår dörr förra veckan. Då ramlar ju bitarna också på plats om varför det var så bråttom att få in vårt yttrande. Att en etablerad aktör som JM ska behöva bete sig på detta sätt.

Ett telefonsamtal till kommunen blev det om detta, så hoppas jag de tar JM ordentligt i örat.

Objektiv

Objektiv var en djungel för mig. Jag hade ingen riktig koll på objektiv och vad de olika siffrorna på objektivet egentligen stod för. Detta till trots så har jag köpt objektiv vid sidan av det standardobjektiv som följer med kamerahuset när man köper ett paket. Så här i efterhand kanske jag skulle gjort lite annorlunda val, även om jag trivs med min nuvarande objektivpark.

Ett objektivs möjlighet att fånga in ett motiv kallas brännvidd. Det finns olika typer av objektiv. Normalobjektiv, fish-eyeobjektiv, vidvinkelobjektiv och teleobjektiv.

Ett normalobjektiv sägs ha en brännvidd som ligger runt 35 – 80 mm i brännvidd. Fish-eye  ligger på en brännvidd under 15mm, dvs en väldigt stor vidvinkel likt ett fisköga. Vidvinkelobjektivets brännvidd ligger någonstans mellan 15 – 35 mm och teleobjektivet börjar från 80mm och uppåt. Ögat sägs ha en brännvidd på cirka 50 mm.

När det gäller objektiv så är uppgifterna på objektiven angivna för fullformatskameror. Med fullformat menas att bildsensorn i kamerahuset har samma format som ett negativ i en analog film. Att bildsensorn i en fullformatskamera är så pass stor gör också att dessa kameror är väldigt mycket dyrare. Min kamera är ingen fullformatskamera utan har en mindre bildsensor. Det innebär också att den brännvidd som anges på objektivet inte riktigt stämmer med resultatet efter som bilden som förmedlas genom objektivet hamnar utanför bildsensorn. Här uppstår något som kallas brännviddsförlängning som i mitt fall som har en Nikon är faktor 1,5 i förhållande till den angivna bländaren på objektivet. Det innebär alltså att ett objektiv som har 50mm i brännvidd i verkligheten med min kamera ger ett resultat motsvarande 80 mm. Mer om brännviddsförlängning och hur bilden påverkas finns att läsa på Objektivguiden.se. För dig med Canonkanera eller för dig med Nikonkamera

Kamerans ISO

Som jag nämnde i inlägget En bild blir till så finns tre huvudkomponenter som gör att det blir ett foto. Det är slutaren, bländaren och kamerans ISO. ISO står för International Standard Organisation. Tidigare fanns det begrepp som ASA, DIN etc. men det verkar vara ISO-begreppet som nu gäller. ISO-värdet står för hur ljuskänslig kamerans bildsensor ska vara.

När ska man välja ett högre ISO-värde? En grundregel är när kamerans bländare inte räcker till för att hålla en önskad slutartid för att minimera risken för skakningsoskärpa. Det kanske är så att ljusförhållandena är så pass dåliga att en maxbländare vid ISO-värdet 100 innebär att slutartiden måste vara 1/2 sekund för att ljuset ska bli tillräckligt – då  med en uppenbar risk för skakningsoskärpa. Då finns alternativet att höja upp ISO-värdet (eller så klart fälla upp blixten om förhållandena tillåter det) och därmed få en kort slutartid som följd.

Ett lägre ISO-värde ger skarpa bilder med mindre brus och med ett högre ISO-värde smyger det sig in brus/kornighet i de mörkare partierna i bilden. Nya kameramodeller är duktigare på att ge ett bra resultat vid ett högre ISO-värde. Sedan är det ju så att lite brus i bilden är att föredra. Detta är något man får testa sig fram för att uppnå önskad effekt.

Precis som bländaren och slutaren så innebär ett steg i grundskalan en fördubbling eller halvering av ljuskänsligheten. Skalan startar vid grund-ISO som ligger på 100 eller 200. Hur långt skalan sträcker sig beror på vilken kamera man har. Min Nikon har exempelvis 6 400 som ett högsta ISO-värde. Sedan finns ett begrepp som i min kameradisplay som kallas Hi 0.3, Hi 0.7, Hi 1 och Hi 2. Enligt kamerans manual motsvarar exempelvis Hi 2 ett ISO-värde på 25 600. Som max tror jag nog jag bara använt ISO 3 200 och det var under kursen. Normalt brukar jag fälla upp blixten istället om det tillåts. Men kanske att jag ställer upp ISO-värdet och testar oftare nu än tidigare.

Grundskalan ISO-värden
100 (även kallad grund ISO, kräver mycket bra ljusförhållanden)
200 (fungerar utomhus i molnigt väder)
400 (funkar bra i skugga samt inomhus om det finns mycket ljus)
800 (inomhusfoto
1 600 (kvällstid och i svagt ljus)
3 200
6 400

Rekommendationerna i anslutning till ISO-värdena är inget att följa slaviskt. Det gäller att pröva sig fram till vad som passar kameran och för det resultat man önskar uppnå. Prova på din kamera hur kvällsbilder eller inomhusbilder blir vid högre ISO-värden. På kursen fick jag lära mig att man vid högre ISO-värden ”pressar kameran”. Minns dock inte var begreppet kom ifrån.

Nedan har jag fotograferat samma motiv med samma bländare och slutartid för att illustrera hur ett högre ISO-värde påverkar resultatet. Bilderna är tagna med ISO 100, 800, 3 200 och 6 400

ISO 800 ISO 800
ISO 3200 ISO 3200

Homunkulos – en grotesk figur

Denna veckas tema i Fotosöndag är modell. Vad passade då bättre än att jag följde med @_Storasyster och hennes förskolekamrater på deras utflykt till Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm. Utställningen som gällde den dagen var ”Djuret människan”.

Det var många modeller uppställda inne på utställningen. Det var rätt svårt att fota med solen som sken in i lokalen samt att många av modellerna var uppställda i en glasmonter med en massa reflexer som följd.

Veckans bidrag

Veckans bidrag hittade jag efter ett tag inne på utställningen. En grotesk figur som kallas Homunkulos. Rejält överdrivna proportioner vid vissa kroppsdelar.

Tack och lov satt en beskrivning bredvid figuren som berättade att modellen föreställer en kropp formad efter hur många känselkroppar de olika kroppsdelarna har. Ju större en kroppsdel är desto mer sinnesceller för känsel, beröring, smärta osv. På könsorgan, läppar och fingertoppar sitter de särskilt tätt

The Homunculos (based on the description from the museum)
If the shape of your body was based on the number of sensory receptors in its various parts, it would look like this. The larger bodypart, the more sensory cells it has for touch, pain etc. The sex organs, lips and fingertips have many sensory cells and are very sensitive.”