Foto

Allt som har med fotografering att göra hamnar här.

Foton ur barnens perspektiv

För några dagar sedan var hela familjen tillsammans med svärmor och besökte Fotografiska. Jag såg fram emot besöket mest för att se om och hur mina barn skulle se på bilderna som hängde på väggarna. Skulle deras ögon registrera samma sak som mina egna eller skulle de se något annat motiv växa fram. Jag var även beredd på att det kunde gå käpprätt åt pipan om bilderna inte föll de i smaken alls. Att jag skulle missa stora delar av utställningarna för att hänga med i barnens utställningstempo, vilket visade sig vara ett rätt högt tempo, var jag också beredd på. Min fru och svärmor som betalade entrén (själv har jag årskortet) kanske möjligen hade önskat ett varv utan barn för att kunna ta del av bilderna på på nytt.

Vi passerade genom Lisa Ross Living Shrines i racerfart med kommentarer som snygga vimplar. Vid Dana Sederowskys bilder så var det funderingar om sjuksköterskan var på väg till eller från jobbet.

När vi var inne i Isaac Juliens filminstallation höll det på att sluta illa när @_Lillebrorsan klappade till en av TV-skärmarna som hängde från taket. Vi satte oss ner på en av sofforna och följde den pendlande skärmen som tack och lov hade en upphängningsanordningen som klarade av en svängande TV-skärm.

Efter pärsen med TV-skärmen var det dags för Sebastião Salgados utställning Genesis. Continue reading

Nyfikenhet

I helgen firade vi midsommar tillsammans med ena delen av släkten. Riktigt trevliga dagar i Roslagen trots det bitvis kylslagna vädret. En vanligt förekommande godsak på midsommarafton är jordgubbstårtan. Även hos oss blev det god jordgubbstårta till fikat. @_Lillebrorsan var nyfiken att smaka på jordgubbarna men de röda gubbarna föll honom inte riktigt i smaken. Gick ingen nöd på honom ändå bland alla andra godsaker som serverades.

Bilden när han nyfiket vill provsmaka en jordgubbe fick bli den här veckans bidrag till Fotosöndag på temat nyfikenhet.

Tolerans

Veckans tema i Fotosöndag är tolerans. Jag hade i början svårt att konkretisera begreppet till något som skulle göra sig bra på bild. Var helt blank tills jag kom att tänka på ytspänning i ett vattenglas. Toleransen skulle då bli något i stil med ”en droppe till gör att vattnet svämmar över kanten”.

Jag har försökt göra något bra med just ytspänning tidigare men inte lyckats få till det. Blev ganska trista bilder då. Utmaningen var att ordna det den här veckan men en mindre trist bild. Då kom jag av någon anledning att tänka på konjakskuporna vi har hemma. Med lite innehåll i de glasen får jag ju in tolerans på ett annat sätt. Toleransen för alkohol. Både i form av mängden konjak som hälls i en konjakskupa och också i stort genom tolerans för alkoholen i samhället. Hur är synen på alkohol idag jämfört med för 20 år sedan? Hur kommer det att förändras fram till den dag mina barn firar studenten om en si sådär 12-15 år. Ett är säkert – förändring kommer att ske i någon form – frågan är bara hur.

 

Tolerans

 

 

Framkallning

Efter min träningsrunda förra veckan var det dags för framkallning. Bilden i färg nedan får illustrera negativet som jag sedan framkallar för att få till ett intressant resultat. Beskäring av bilden är relativt vanligt när jag framkallar.

Street - original

Bilden ovan är tagen med mitt stora objektiv med en brännvidd på 18mm, dvs största möjliga vidvinkel inställd. När jag framkallade bilden till det resultat jag ville ha så valde jag först att beskära den för att få bort personen framför. Jag valde även att ändra formatet till stående format för att behålla mer av personen på bilden.

”Wondering”

Som jag har skrivit tidigare så gillar jag det svartvita fotot framför ett foto i färg – särskilt vid streetphoto. I denna bild har jag dessutom dragit upp kontrasten ordentligt för att få till skarpare övergångar mellan hög- och lågdager. Ibland väljer jag också att öka på kornigheten i bilden för att få till en retrokänsla. Alldeles oavsett är det intressant att se hur en bild ändrar karaktär när man tar bort, lägger till element och/eller beskär den. Samtidigt som framkallningen är en del av tjusningen med fotografering är det också det moment som tar mycket tid jämfört med att ta bilder med kameran. Varje tur med kameran skulle behöva minst lika mycket tid till bildbehandlingen. Men här ger väl träningen också resultat och snabbar upp den processen.

Nu är det dags att ta tag i nästa bild och behandla den.

 

Objektiv vid streetfoto

Jag funderade lite på objektiv vid streetfoto. Förra veckan när jag var i stan fotograferade jag dels med mitt fasta 35mm-objektiv och dels med mitt 18-300mm objektiv. En stor skillnad i känsla

Med mitt fasta 35mm-objektivet var kameran smidig att hantera. Jag upplevde också att jag blev mer diskret i mitt fotograferande då kamerahus och objektiv inte sticker ut så mycket. Tyvärr så är objektivet inte det förlåtande vidvinkelobjektivet utan det blev mer noga att måtta in objektet rätt. Brännvidden (som i praktiken är 50mm med mitt fasta objektiv – se Förlängningsfaktorn) gjorde också att jag inte kom tillräckligt nära personerna jag ville fotografera. Det blev att sikta in kameran från ett långt avstånd till personerna jag vill fotografera vilket blev en rejäl utmaning. Risken för skymd sikt från kamerans utgångspunkt var också stor med tanke på att det rör sig andra människor på gatan som lätt kommer i vägen.

Med mitt klumpobjektiv 18-300mm fick jag den vidvinkel som jag ville ha för att komma nära personerna i fråga. En stor fördel märkte jag. En annan fördel var ju att jag kunde växla mellan att gå i folkvimlet och plåta på nära håll eller ställa mig med lite distans till personerna och använda zoomen för att komma nära. Blir också en häftig effekt med folk både i för- och bakgrund till det objekt som ska fotograferas. Nackdelen med det stora objektivet är att det är rätt utstickande. I Gamla stan med alla turister så var det inte så stort problem. Däremot när det börjar tunnas ut på turister så syns det att en del personer funderar över vad som är i görningen.

Det var många gånger jag funderade över om jag inte skulle ta och fixa ett smidigare objektiv med vidvinkel. Då skulle jag verkligen kunna dra nytta av fördelarna vid gatufotograferingen. Frågan är bara vad jag kan få till min nuvarande kamera…

 

Träna fotografering

Förra veckan när jag var ledig var jag ju inne i stan ett par dagar och tränade fotografering. Jag inser hur tokigt det låter. Träna fotografering. Jag stötte på en kollega på tåget hem förra veckan. Jag berättade vad jag hade gjort och fick en förvånad min.

”Du åker alltså in till stan på din lediga dag för att fotografera?”.

Absolut.

Träning är precis vad det handlar om. En del handlar om att träna upp mig i att hitta intressanta situationer eller människor att fånga på bild. Hur kan jag vara förutseende och kanske på förhand identifiera ett intressant fotoögonblick. Lyckas jag inte vara förutseende så handlar det om att träna upp snabbheten så att jag i samma stund jag ser ett motiv relativt enkelt kan trycka av kameran med en hyfsat bra komponerad bild. Det hände ett antal gånger förra veckan att jag missade ett bra läge för att jag inte var tillräckligt förutseende. Smått irriterande även om det är genom sina misstag som man vinner lärdom.

När väl motivet är infångat gäller det att vara snabbt uppe med kameran. Antingen genom att knäppa av bilder från höften eller genom att plåta på ett mer traditionellt vis. Dock är tiden för att fånga en bra bild begränsad så ”höftskott” är inte fel att använda. Men lite beroende på utrustning kan man göra det mer eller mindre enkelt för sig när man fotograferar. Så förutom att hitta motivet så var träningen också i att rikta in kameran rätt från olika vinklar. Beroende på vilket objektiv jag hade monterat så ökade också svårighetsgraden att pricka rätt.

Kamerans inställningar var också en utmaning insåg jag. I en stadsmiljö så är gatan man går på i ena stunden i solljus för att i nästa stund vara i skugga (om nu solen skiner). Detta kräver också att vara förutseende i ljusinställningarna. När kommer motljuset att bli för stort? Riktar jag kameran i för stor vinkel uppåt så slår ljuset från himlen in osv.

Hur som helst var det givande dagar på stan förra veckan, även om det rent fotomässigt inte var mycket som blev framkallat. Men det är ju det fina med det digitala fotograferandet. Efter att ha kikat på bilderna är det bara att radera de bilder som inte blev bra. Plätt lätt.

Nu ser jag fram emot nästa session på Stockholms gator som jag hoppas inte ligger allt för långt bort.