Feedback som bidrar till utveckling

Jag läste en tweet i morse om feedback och började fundera på begreppet.

Tweeten handlade om ett inslag i P3:s Metropol där Karin Ulfhielm slog ett slag för positiv feedback. Bland annat så efterlyser hon fler motfrågor i den positiva feedbacken. Om någon ger en klapp på axeln och säger ”Bra jobbat” så ska vi kontra med motfrågan ”Vad är det som är bra – vad är det specikt som gör att det blir bra?”. Jag gillar ansatsen i att lirka fram mer detaljer i vad det är som bidrar till ett bra slutresultat. Allt som undanröjer tveksamheter och där jag inte behöver tolka in vad som menas är av betydelse.

Förutom att ordet feedback emellanåt blir rätt uttjatat som begrepp så var det en annan fundering som dök upp och som knyter an till det som Karin pratade om i inslaget.

  • Hur bidrar min feedback till utveckling/förbättring hos mottagaren?

Vidare så funderade jag på vad som egentligen menas med positiv feedback. Är det positiv i bemärkelsen ”goda nyheter”, ”kräver liten insats av avsändaren” eller ”här är risken för en konflikt mellan mig och person  X liten”. Alltså snudd på lika mycket fokus på mig som ger feedback som den som ska få feedbacken. Jag gissar ändå att syftet med feedback är att den ska bidra till utveckling hos mottagaren. Då behöver också du som ger feedbacken fundera över vad exakt det är som behöver justeras/läggas till/tas bort. Om denna feedback utgår från det du upplevt, dvs. sett eller hört, tror jag också det bidrar till att avdramatisera feedbacken. Att formulera återkopplingen utifrån det man sett eller hört och utifrån det föreslå förändring eller peppa och säga ”fortsätt med det” bidrar till att du håller dig på rätt sida om linjen mellan det som är Jag och det som är Du, dvs mottagaren.

Sedan ska man som mottagare och givare av feedback alltid utvärdera om feedbacken som ges (eller tas emot) mer handlar om åsikter snarare än att de bidrar till att lyfta personen som lyssnar till det som sägs. Då handlar det inte om feedback längre utan någonting helt annat. Kanske mer ett behov hos personen som har en uppfattning att framföra det – inte alls i syfte att utveckla personen som lyssnar.

Som mottagare av feedbacken har man ju sedan alltid valet att värdera det som lyfts fram. Efter sorteringen av vilka konkreta delar som bidrar till utveckling kan man ju alltid sålla bort det som inte ger mening (jag vet, lättare skrivet än gjort…tål att tränas på).

Slutligen tror jag att feedback i är enkelt…gäller bara som allt annat att träna på det. Kanske inte bara i själva framförandet utan också i de egna reflektionerna. Träna i att konkretisera och pricka in exakt vad det är som ska ges feedback på.

Sedan en sista sak – hur ofta frågar du om personen du har framför dig vill ha feedback? Det kan ju faktiskt vara så att även om du laddat för detta så är personen i fråga på en helt annan hållplats och inte alls mottaglig för det du kommer att framföra. Bara det kan vara en utmaning att respektera ett ”Nej tack, inte just nu”

 

1 Response

Kommentera