Förlängningsfaktor

Förlängningsfaktorn, eller som den kallas på english – ”crop factor” är i fotosammanhang den effekt som uppstår om samma objektiv monteras på en fullformats- eller en småformatskamera.

En sensor kan ha olika storlekar. De dyrare fullformatskamerorna har en sensor som fångar in hela bilden. Småformatskameror “beskär bilden” inuti kameran. Kan liknas med att bilden/ljuset som släpps igenom objektivet projiceras utanför själva bildsensorn. Detta är inget man egentligen behöver fundera mer över utan bilden blir ju vad den blir.

Om man är nyfiken på vad den egentliga brännvidden är så kan man söka fram vad förlängningsfaktorn är. I Nikons småformatskameror är faktorn 1,5 (Canons ligger på 1,6 har jag läst). Det innebär att en brännvidd på 50mm i praktiken motsvarar 75 mm. (50 x 1,5=75).

När är det bra att tänka ”förlängningsfaktor”

Detta kan vara viktigt om man exempelvis är ute efter en stor brännvidd, exempelvis vid streetphoto. Genom det får man lite mer förlåtande omfång runt motivet. Jag var ute igår med mitt 35mm (i praktiken 50mm) och plåtade. Jag tyckte det var riktigt svårt att fånga in personerna vid ”höftfotografering”. För att kompensera bristen på vidvinkel fick jag ta ut avståndet till motivet med risken att jag missar i komposition. Blev många fötter och skyar istället för människor. I mitt fall hade jag kunnat få en vidvinkel med mitt 18-300mm objektiv (18 x 1,5=27 mm). Men då är det en annan faktor som uppstår – klumpighetsfaktorn. Ett teleobjektiv ger inte en känsla av smidigt fotograferande, även om man nu med alla turister på gatorna kan smälta in hyfsat ändå. Värre utanför turiststråken där systemkameror med större objektiv inte är lika många…

Sedan är ju förlängningsfaktorn inte enbart av ondo. I det omvända fallet så behöver jag ju inte gå lika nära motivet vid exempelvis porträttfotografering. Har jag dessutom ett objektiv med stor bländare kan jag ju få ett fint kort skärpedjup

1 Response

Kommentera