Exponeringskompensation

Histogram

Jag har alltid funderat över vad ett histogram är. Du vet det där diagrammet som ibland kan visa sig när man tittar på bilder i kameran. För det mesta dök det upp av misstag och jag undrade länge vad det stod för.

Men efter min fotokurs så har jag förstått att det är en bra hjälp för att avgöra hur en bild är exponerad. Histogrammet kan så att säga hjälpa till att avgöra om en bild är för mörk eller för ljus.

Histogrammet visar grafiskt hur ljuset fördelar sig i bilden. Man talar om ett dynamiskt omfång som innebär kamerans förmåga att fånga in ljus av olika styrka. Ett omfång på cirka 10 bländarsteg var tydligen normalt för en systemkamera enligt kursen jag gick. Om ljuset i bilden hamnar utanför det dynamiska omfånget i bilden syns det i histogrammet genom höga staplar i ytterkanterna på diagrammet.

Histogram

Till höger i diagrammet visas information om de ljusa partierna i bilden och i den vänstra delen visas de mörka partierna.

Beroende på hur histogrammet är fördelat så kan man avgöra om bilden är över- eller underexponerad och om ljuset i bilden hamnar utanför kamerans dynamiska omfång. Självklart ersätter inte histogrammet bilden i kamerans display men kan ge en fingervisning om hur bilden är exponerad.

Om diagrammet inte når hela vägen fram till kanterna betyder det att det finns information om bilden i de ljusaste respektive de mörkaste partierna. Om däremot diagrammet sträcker sig hela vägen till kanten och ser ut att sträcka sig vidare utanför ”ramen”, som i högra delen av bilden ovan, betyder det att det finns ljusa eller mörka partier i bilden som ligger utanför kamerans dynamiska omfång. Dessa partier kallas också för utfrätta resp. igensotade partier

Att exponeringskompensera innebär att kurvorna i histogrammet flyttas.

Få varmare resultat med kamerans blixt

Jag har många gånger önskat ett varmare resultat av bilderna när jag flippat upp blixten för att ta en inomhusbild. Ofta har resultatet blivit ett kallt, starkt blixtljus i någon persons ansikte. Alternativet, när så tillåts, kan vara att fota utan blixt och istället höja upp ISO-värdet.

Men de tillfällen då blixt ändå är det enda alternativet så har jag hittat en funktion i kamerans manual som jag ska testa nästa gång – blixtkompensation. Jag anar att jag med denna funktion kan justera blixten så jag får en varmare färgåtergivning men hur den sen påverkar ljuset i bilden jämfört med exponeringskompensation vid uppfälld blixt som jag visar på nedan måste jag forska vidare i. Har försökt läsa men inte greppat skillnaden än.

När jag fotograferade huvudet nedan använde jag kamerans interna blixt. Däremot tonade jag inte ner med blixtkompensation utan instället använt funktionen Exponeringskompensation.

Ingen Exponeringskompensation Ingen Blixtkompensation. f2,8, 1/60, ISO100f2,8, 1/60, ISO100

Exponeringskompensation +1. Ingen blixtkompensation. f2,8, 1/60, ISO100
f2,8, 1/60, ISO100
Exponeringskompensation -1. Ingen blixtkompensation. f2,8, 1/100, ISO100f2,8, 1/100, ISO100

I exemplen ovan är den översta bilden tagen utan att ändra inställningarna. På den nedre raden är den vänstra bilden tagen med exponeringskompensation satt till +1 och på den högra är exponeringskompensationen till +1.0. Just i detta fall är kanske inte exponeringskompensationen är att föredra utan är mer tänkt att illustrera hur resultatet påverkas med de olika inställningarna. Jag tog bilderna i kamerans A-läge, dvs där jag kan styra bländaren själv och kameran sköter slutartiden. Då jag sätter exponeringskompensationen till -1 så påverkas bildens slutartid så den blir kortare.

Exponeringskompensation

I samband med att jag började använda kamerans halvautomatiska program så har jag också upptäckt funktionen exponeringskompensation.

Jag ska redan nu säga att min kameras ljusmätning i detta fall är inställd på matrismätning, dvs. att kameran mäter ljuset i en stor del av bilden när den exponerar. Det finns en annan typ av ljusmätning som innebär att kameran enbart mäter ljuset vid fokuspunkten, sk spot-mätning.

Ta exemplet nedan. Idag när jag var i Gamla Stan i Stockholm och fotograferade så hittade jag denna passage. Kameran var inställd på kamerans A-läge, dvs jag styr bländaren (och ISO-värdet) medan slutartiden sköts av kameran. Jag tog min bild men var inte nöjd med resultatet. Jag tyckte dörren och skyltfönstret blev aningen för ljus. Kamerans halvautomatik mäter i detta fall ljusmängden i hela bilden och försöker skapa en bild som utifrån förutsättningarna är rätt exponerad. I detta fall blir troligen ”rätt” exponerad att kameran försöker ta hänsyn till den mörka passagen jag står i – försöker  ljusa upp den vilket resulterar i att miljön utanför passagen blir för lite ljus.

Exponeringskompensation Exponeringskompensation

Med hjälp av kamerans exponeringskompensation kan jag nu lura kameran att underexponera bilden, dvs lura kameran att släppa in mindre ljus. I detta fall sänker jag exponeringen med -1. På så vis blir de ljusare partierna utanför passagen mindre ljusa och de mörka partierna blir mörkare vilket märks på väggarna.

Vad händer?
Då kameran väger ihop hela bilden och strävar efter att få rätt kombination av bländare, slutartid och ibland också ISO-värdet så kan bilden ibland få ett oönskat resultat, precis som ovan. Kameran försöker kompromissa mellan de ljusa och mörkare partierna i bilden för att få till ”rätt” exponering.

Vad är det egentligen kameran gör när man exponeringskompenserar?
Om jag ställer in exponeringskompensationen till +1,0 så innebär det att jag höjer upp exponeringen av bilden med ett bländarsteg. Beroende på vilket kameraprogram som är inställt så väljer kameran att ändra slutartiden, bländaren eller i vissa fall även ISO-värdet för att göra bilden ljusare. Kameran justerar/kompenserar alltså den funktion som kameran styr. I mitt exempel, A-läget styr jag bländaren manuellt och slutartiden är automatiskt vilket gör att exponeringskompensationen reglerar slutartiden. I bilderna ovan ändrades slutartiden  från 1/80 till 1/60.