Foto

Tolerans

Veckans tema i Fotosöndag är tolerans. Jag hade i början svårt att konkretisera begreppet till något som skulle göra sig bra på bild. Var helt blank tills jag kom att tänka på ytspänning i ett vattenglas. Toleransen skulle då bli något i stil med ”en droppe till gör att vattnet svämmar över kanten”.

Jag har försökt göra något bra med just ytspänning tidigare men inte lyckats få till det. Blev ganska trista bilder då. Utmaningen var att ordna det den här veckan men en mindre trist bild. Då kom jag av någon anledning att tänka på konjakskuporna vi har hemma. Med lite innehåll i de glasen får jag ju in tolerans på ett annat sätt. Toleransen för alkohol. Både i form av mängden konjak som hälls i en konjakskupa och också i stort genom tolerans för alkoholen i samhället. Hur är synen på alkohol idag jämfört med för 20 år sedan? Hur kommer det att förändras fram till den dag mina barn firar studenten om en si sådär 12-15 år. Ett är säkert – förändring kommer att ske i någon form – frågan är bara hur.

 

Tolerans

 

 

Framkallning

Efter min träningsrunda förra veckan var det dags för framkallning. Bilden i färg nedan får illustrera negativet som jag sedan framkallar för att få till ett intressant resultat. Beskäring av bilden är relativt vanligt när jag framkallar.

Street - original

Bilden ovan är tagen med mitt stora objektiv med en brännvidd på 18mm, dvs största möjliga vidvinkel inställd. När jag framkallade bilden till det resultat jag ville ha så valde jag först att beskära den för att få bort personen framför. Jag valde även att ändra formatet till stående format för att behålla mer av personen på bilden.

”Wondering”

Som jag har skrivit tidigare så gillar jag det svartvita fotot framför ett foto i färg – särskilt vid streetphoto. I denna bild har jag dessutom dragit upp kontrasten ordentligt för att få till skarpare övergångar mellan hög- och lågdager. Ibland väljer jag också att öka på kornigheten i bilden för att få till en retrokänsla. Alldeles oavsett är det intressant att se hur en bild ändrar karaktär när man tar bort, lägger till element och/eller beskär den. Samtidigt som framkallningen är en del av tjusningen med fotografering är det också det moment som tar mycket tid jämfört med att ta bilder med kameran. Varje tur med kameran skulle behöva minst lika mycket tid till bildbehandlingen. Men här ger väl träningen också resultat och snabbar upp den processen.

Nu är det dags att ta tag i nästa bild och behandla den.

 

Objektiv vid streetfoto

Jag funderade lite på objektiv vid streetfoto. Förra veckan när jag var i stan fotograferade jag dels med mitt fasta 35mm-objektiv och dels med mitt 18-300mm objektiv. En stor skillnad i känsla

Med mitt fasta 35mm-objektivet var kameran smidig att hantera. Jag upplevde också att jag blev mer diskret i mitt fotograferande då kamerahus och objektiv inte sticker ut så mycket. Tyvärr så är objektivet inte det förlåtande vidvinkelobjektivet utan det blev mer noga att måtta in objektet rätt. Brännvidden (som i praktiken är 50mm med mitt fasta objektiv – se Förlängningsfaktorn) gjorde också att jag inte kom tillräckligt nära personerna jag ville fotografera. Det blev att sikta in kameran från ett långt avstånd till personerna jag vill fotografera vilket blev en rejäl utmaning. Risken för skymd sikt från kamerans utgångspunkt var också stor med tanke på att det rör sig andra människor på gatan som lätt kommer i vägen.

Med mitt klumpobjektiv 18-300mm fick jag den vidvinkel som jag ville ha för att komma nära personerna i fråga. En stor fördel märkte jag. En annan fördel var ju att jag kunde växla mellan att gå i folkvimlet och plåta på nära håll eller ställa mig med lite distans till personerna och använda zoomen för att komma nära. Blir också en häftig effekt med folk både i för- och bakgrund till det objekt som ska fotograferas. Nackdelen med det stora objektivet är att det är rätt utstickande. I Gamla stan med alla turister så var det inte så stort problem. Däremot när det börjar tunnas ut på turister så syns det att en del personer funderar över vad som är i görningen.

Det var många gånger jag funderade över om jag inte skulle ta och fixa ett smidigare objektiv med vidvinkel. Då skulle jag verkligen kunna dra nytta av fördelarna vid gatufotograferingen. Frågan är bara vad jag kan få till min nuvarande kamera…

 

Träna fotografering

Förra veckan när jag var ledig var jag ju inne i stan ett par dagar och tränade fotografering. Jag inser hur tokigt det låter. Träna fotografering. Jag stötte på en kollega på tåget hem förra veckan. Jag berättade vad jag hade gjort och fick en förvånad min.

”Du åker alltså in till stan på din lediga dag för att fotografera?”.

Absolut.

Träning är precis vad det handlar om. En del handlar om att träna upp mig i att hitta intressanta situationer eller människor att fånga på bild. Hur kan jag vara förutseende och kanske på förhand identifiera ett intressant fotoögonblick. Lyckas jag inte vara förutseende så handlar det om att träna upp snabbheten så att jag i samma stund jag ser ett motiv relativt enkelt kan trycka av kameran med en hyfsat bra komponerad bild. Det hände ett antal gånger förra veckan att jag missade ett bra läge för att jag inte var tillräckligt förutseende. Smått irriterande även om det är genom sina misstag som man vinner lärdom.

När väl motivet är infångat gäller det att vara snabbt uppe med kameran. Antingen genom att knäppa av bilder från höften eller genom att plåta på ett mer traditionellt vis. Dock är tiden för att fånga en bra bild begränsad så ”höftskott” är inte fel att använda. Men lite beroende på utrustning kan man göra det mer eller mindre enkelt för sig när man fotograferar. Så förutom att hitta motivet så var träningen också i att rikta in kameran rätt från olika vinklar. Beroende på vilket objektiv jag hade monterat så ökade också svårighetsgraden att pricka rätt.

Kamerans inställningar var också en utmaning insåg jag. I en stadsmiljö så är gatan man går på i ena stunden i solljus för att i nästa stund vara i skugga (om nu solen skiner). Detta kräver också att vara förutseende i ljusinställningarna. När kommer motljuset att bli för stort? Riktar jag kameran i för stor vinkel uppåt så slår ljuset från himlen in osv.

Hur som helst var det givande dagar på stan förra veckan, även om det rent fotomässigt inte var mycket som blev framkallat. Men det är ju det fina med det digitala fotograferandet. Efter att ha kikat på bilderna är det bara att radera de bilder som inte blev bra. Plätt lätt.

Nu ser jag fram emot nästa session på Stockholms gator som jag hoppas inte ligger allt för långt bort.

 

 

Förlängningsfaktor

Förlängningsfaktorn, eller som den kallas på english – ”crop factor” är i fotosammanhang den effekt som uppstår om samma objektiv monteras på en fullformats- eller en småformatskamera.

En sensor kan ha olika storlekar. De dyrare fullformatskamerorna har en sensor som fångar in hela bilden. Småformatskameror “beskär bilden” inuti kameran. Kan liknas med att bilden/ljuset som släpps igenom objektivet projiceras utanför själva bildsensorn. Detta är inget man egentligen behöver fundera mer över utan bilden blir ju vad den blir.

Om man är nyfiken på vad den egentliga brännvidden är så kan man söka fram vad förlängningsfaktorn är. I Nikons småformatskameror är faktorn 1,5 (Canons ligger på 1,6 har jag läst). Det innebär att en brännvidd på 50mm i praktiken motsvarar 75 mm. (50 x 1,5=75).

När är det bra att tänka ”förlängningsfaktor”

Detta kan vara viktigt om man exempelvis är ute efter en stor brännvidd, exempelvis vid streetphoto. Genom det får man lite mer förlåtande omfång runt motivet. Jag var ute igår med mitt 35mm (i praktiken 50mm) och plåtade. Jag tyckte det var riktigt svårt att fånga in personerna vid ”höftfotografering”. För att kompensera bristen på vidvinkel fick jag ta ut avståndet till motivet med risken att jag missar i komposition. Blev många fötter och skyar istället för människor. I mitt fall hade jag kunnat få en vidvinkel med mitt 18-300mm objektiv (18 x 1,5=27 mm). Men då är det en annan faktor som uppstår – klumpighetsfaktorn. Ett teleobjektiv ger inte en känsla av smidigt fotograferande, även om man nu med alla turister på gatorna kan smälta in hyfsat ändå. Värre utanför turiststråken där systemkameror med större objektiv inte är lika många…

Sedan är ju förlängningsfaktorn inte enbart av ondo. I det omvända fallet så behöver jag ju inte gå lika nära motivet vid exempelvis porträttfotografering. Har jag dessutom ett objektiv med stor bländare kan jag ju få ett fint kort skärpedjup

Fullformat

Jag har tidigare (Objektiv) kort nämnt och beskrivit begreppet fullformat.

När det exempelvis kommer till fullformatskamera så betyder det att sensorn har en storlek som motsvarar ett hederligt 35mm-negativ för den analoga kameran. I millimeter mätt så blir det runt 36 x 24 mm. En småbildskamera (som exempelvis min Nikon D5200) har en mindre sensorstorlek på 23.5 x 15.6 mm.

Vad innebär det i praktiken

En större sensor med samma upplösning som en mindre sensor har generellt sett bättre dynamiskt omfång. Anledningen till detta är att den större ytan leder till att pixlarna kan samla in mer ljus innan den överfylls, vilket ger en överexponering. Man kan likna det vid att pixlarna är som hinkar. Ju mer vatten man kan fylla i en hink utan att det rinner över desto mindre risk att underlaget hinken står på blir blött (=överexponering).

Vidare så bidrar en större sensor till möjligheten att få ett kortare skärpedjup mot vad en mindre sensor ger, om bilderna har samma utsnitt. Anledningen är att man måste komma närmare ett objekt med den större sensorn. Detta gör att det är svårare att få till fina suddiga bakgrunder med ett kort skärpedjup på en kompaktkamera eller mobilkamera, medan detta blir lättare på en kamera med fullformatssensor. Givetvis påverkas också ett kort skärpedjup av objektivets bländare

Större pixlar ger också en starkare elektrisk signal när ljuset ska omvandlas till dataspråk. Detta gör att behovet av att förstärka signalen minskar, vilket annars ger upphov till brus i bilderna. Det blir lite samma effekt som med kamerans ISO där ett högre iso-värde ger ett ökat brus i bilden.