Streetphoto

Framkallning

Efter min träningsrunda förra veckan var det dags för framkallning. Bilden i färg nedan får illustrera negativet som jag sedan framkallar för att få till ett intressant resultat. Beskäring av bilden är relativt vanligt när jag framkallar.

Street - original

Bilden ovan är tagen med mitt stora objektiv med en brännvidd på 18mm, dvs största möjliga vidvinkel inställd. När jag framkallade bilden till det resultat jag ville ha så valde jag först att beskära den för att få bort personen framför. Jag valde även att ändra formatet till stående format för att behålla mer av personen på bilden.

”Wondering”

Som jag har skrivit tidigare så gillar jag det svartvita fotot framför ett foto i färg – särskilt vid streetphoto. I denna bild har jag dessutom dragit upp kontrasten ordentligt för att få till skarpare övergångar mellan hög- och lågdager. Ibland väljer jag också att öka på kornigheten i bilden för att få till en retrokänsla. Alldeles oavsett är det intressant att se hur en bild ändrar karaktär när man tar bort, lägger till element och/eller beskär den. Samtidigt som framkallningen är en del av tjusningen med fotografering är det också det moment som tar mycket tid jämfört med att ta bilder med kameran. Varje tur med kameran skulle behöva minst lika mycket tid till bildbehandlingen. Men här ger väl träningen också resultat och snabbar upp den processen.

Nu är det dags att ta tag i nästa bild och behandla den.

 

Objektiv vid streetfoto

Jag funderade lite på objektiv vid streetfoto. Förra veckan när jag var i stan fotograferade jag dels med mitt fasta 35mm-objektiv och dels med mitt 18-300mm objektiv. En stor skillnad i känsla

Med mitt fasta 35mm-objektivet var kameran smidig att hantera. Jag upplevde också att jag blev mer diskret i mitt fotograferande då kamerahus och objektiv inte sticker ut så mycket. Tyvärr så är objektivet inte det förlåtande vidvinkelobjektivet utan det blev mer noga att måtta in objektet rätt. Brännvidden (som i praktiken är 50mm med mitt fasta objektiv – se Förlängningsfaktorn) gjorde också att jag inte kom tillräckligt nära personerna jag ville fotografera. Det blev att sikta in kameran från ett långt avstånd till personerna jag vill fotografera vilket blev en rejäl utmaning. Risken för skymd sikt från kamerans utgångspunkt var också stor med tanke på att det rör sig andra människor på gatan som lätt kommer i vägen.

Med mitt klumpobjektiv 18-300mm fick jag den vidvinkel som jag ville ha för att komma nära personerna i fråga. En stor fördel märkte jag. En annan fördel var ju att jag kunde växla mellan att gå i folkvimlet och plåta på nära håll eller ställa mig med lite distans till personerna och använda zoomen för att komma nära. Blir också en häftig effekt med folk både i för- och bakgrund till det objekt som ska fotograferas. Nackdelen med det stora objektivet är att det är rätt utstickande. I Gamla stan med alla turister så var det inte så stort problem. Däremot när det börjar tunnas ut på turister så syns det att en del personer funderar över vad som är i görningen.

Det var många gånger jag funderade över om jag inte skulle ta och fixa ett smidigare objektiv med vidvinkel. Då skulle jag verkligen kunna dra nytta av fördelarna vid gatufotograferingen. Frågan är bara vad jag kan få till min nuvarande kamera…

 

Träna fotografering

Förra veckan när jag var ledig var jag ju inne i stan ett par dagar och tränade fotografering. Jag inser hur tokigt det låter. Träna fotografering. Jag stötte på en kollega på tåget hem förra veckan. Jag berättade vad jag hade gjort och fick en förvånad min.

”Du åker alltså in till stan på din lediga dag för att fotografera?”.

Absolut.

Träning är precis vad det handlar om. En del handlar om att träna upp mig i att hitta intressanta situationer eller människor att fånga på bild. Hur kan jag vara förutseende och kanske på förhand identifiera ett intressant fotoögonblick. Lyckas jag inte vara förutseende så handlar det om att träna upp snabbheten så att jag i samma stund jag ser ett motiv relativt enkelt kan trycka av kameran med en hyfsat bra komponerad bild. Det hände ett antal gånger förra veckan att jag missade ett bra läge för att jag inte var tillräckligt förutseende. Smått irriterande även om det är genom sina misstag som man vinner lärdom.

När väl motivet är infångat gäller det att vara snabbt uppe med kameran. Antingen genom att knäppa av bilder från höften eller genom att plåta på ett mer traditionellt vis. Dock är tiden för att fånga en bra bild begränsad så ”höftskott” är inte fel att använda. Men lite beroende på utrustning kan man göra det mer eller mindre enkelt för sig när man fotograferar. Så förutom att hitta motivet så var träningen också i att rikta in kameran rätt från olika vinklar. Beroende på vilket objektiv jag hade monterat så ökade också svårighetsgraden att pricka rätt.

Kamerans inställningar var också en utmaning insåg jag. I en stadsmiljö så är gatan man går på i ena stunden i solljus för att i nästa stund vara i skugga (om nu solen skiner). Detta kräver också att vara förutseende i ljusinställningarna. När kommer motljuset att bli för stort? Riktar jag kameran i för stor vinkel uppåt så slår ljuset från himlen in osv.

Hur som helst var det givande dagar på stan förra veckan, även om det rent fotomässigt inte var mycket som blev framkallat. Men det är ju det fina med det digitala fotograferandet. Efter att ha kikat på bilderna är det bara att radera de bilder som inte blev bra. Plätt lätt.

Nu ser jag fram emot nästa session på Stockholms gator som jag hoppas inte ligger allt för långt bort.

 

 

Streetphoto

Jag har ju tidigare skrivit att jag tycker streetphoto är ett roligt sätt att fotografera på. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som lockar. Kanske variationen i alla ansikten som passerar. Kanske att snabbt kunna fånga en situation på bild. Kanske att det drar upp pulsen att komma nära en helt främmande människa och dessutom att plåta personen i fråga.

Jag har ju satt upp en utmaning för egen del att våga komma närmare personerna jag fångar på bild. I bifogat filmklipp får vi följa med Bruce Gilden, en streetfotograf när han vandrar fram på gatorna i New York och plåtar. Personligen har jag mycket att övervinna innan jag kommer så nära inpå den jag fotograferar som han gör.