Svartvitt

Framkallning

Efter min träningsrunda förra veckan var det dags för framkallning. Bilden i färg nedan får illustrera negativet som jag sedan framkallar för att få till ett intressant resultat. Beskäring av bilden är relativt vanligt när jag framkallar.

Street - original

Bilden ovan är tagen med mitt stora objektiv med en brännvidd på 18mm, dvs största möjliga vidvinkel inställd. När jag framkallade bilden till det resultat jag ville ha så valde jag först att beskära den för att få bort personen framför. Jag valde även att ändra formatet till stående format för att behålla mer av personen på bilden.

”Wondering”

Som jag har skrivit tidigare så gillar jag det svartvita fotot framför ett foto i färg – särskilt vid streetphoto. I denna bild har jag dessutom dragit upp kontrasten ordentligt för att få till skarpare övergångar mellan hög- och lågdager. Ibland väljer jag också att öka på kornigheten i bilden för att få till en retrokänsla. Alldeles oavsett är det intressant att se hur en bild ändrar karaktär när man tar bort, lägger till element och/eller beskär den. Samtidigt som framkallningen är en del av tjusningen med fotografering är det också det moment som tar mycket tid jämfört med att ta bilder med kameran. Varje tur med kameran skulle behöva minst lika mycket tid till bildbehandlingen. Men här ger väl träningen också resultat och snabbar upp den processen.

Nu är det dags att ta tag i nästa bild och behandla den.

 

Gimme veckopeng

@_Storasyster  har en enda ambition i livet just nu – att skaffa alla Monster High dockor. För er som inte har koll på  vad Monster High är så skulle jag säga att det är Barbiedockor i monstertappning.

Temat för Fotosöndag den här veckan är längtan. Jag försökte tänka mig ett annat motiv än mina barn men lyckades inte. Jag fastande vid @_Storasyster längtan om att ha alla Monster Highdockor och hennes strävan efter att få pengar till dessa dockor. En längtan som mynnat ut i att vilja ha veckopeng och där jag ser att utmaningen för henne är att lära sig att fem enkronor är lika mycket värt som en femkrona.

 

 

Färg eller svartvitt?

Färg eller svartvitt? Det är frågan. Gatubilder som jag har tagit på Stockholms gator brukar jag nästan alltid omvandla till svartvita bilder. Jag tycker bilderna gör sig bättre då och många gånger tycker jag personen i bilden kommer fram bättre än när bilden är i färg. Särskilt gäller detta för mina egna bilder. När jag tittar på andras bilder så är jag inte lika kategorisk utan tycker också att det passar bra med färg.

Vissa bilder får ett helt annat sammanhang bara genom att ta bort eller behålla färgerna i bilden. Ta till exempel bilden jag tog i Gamla Stan i Stockholm för ett tag sedan på en person i peruk och clownnäsa.

I den svartvita bilden ser det nästan ut som en person med en fluffig frisyr som stirrar mot mig i clownnäsa och solglasögon. Ballongerna personen håller i syns men är inte direkt framtonande.

Blackandwhite

 

 

Om däremot den svartvita bilden presenteras i färg så får plötsligt detaljer i den svartvita bilden en större framtoning. Bara personens frisyr ovan har nu bytts till en färgglad peruk. Även personen i förgrunden får en annan roll i bilden tycker jag i och med den röda jackan hon har på sig. Även den gula skylten som ramar in bilden till höger drar till sig uppmärksamheten på ett annat sätt än i den svartvita bilden
Colour

 

Samtidigt finns det inget rätt eller fel i detta utan det blir en avvägning utifrån vad jag som fotograf vill visa med min bild. Vad är det som ska fånga betraktarens ögon.